MALIN LAGERQVIST: maj 2014

torsdag, maj 22, 2014

Down on the West Coast

Tro det eller ej, det här var en väldigt känslosam fotogarfering för mig...En annan sida av mig själv, bakom de färgstarka träningskläderna. Även om de speglar den glada, lekfulla sidan av mig själv överskuggar de också ibland den sårbara, känslosamma tjejen som behöver komma ut ur sitt skal.

Det här är en mina nya favorit outfits! Den klassika amerikanska jeans, vit skjorta och skinnjacka looken med en liten twist. Hör och häpna, detta är min första skinnjacka! Och vet inte varför denna outfit får mig att sjunga på Lana Del Rey's West Coast?!
Har alltid gillat toppar och klänningar som är avsöljande i ryggen, eller får en snygg detalj på en välarbetad behå att skymta fram. Ni vet som ett red carpet moment när de har på sig en klänning som är heltäckande framtill, sen vänder sig om för en över axeln bild och "bam", bar rygg ;) Sen är jag en denim tjej...Älskar att dressa upp ett par schyssta jeans med fierce klackar när jag går ut. Slim, boyfriend, bootcut - jag älskar de i alla modeller och former!

Translation
This is one of my new favorite outfits! That classic American blue jeans, white shirt and leather jacket look, with a twist. Believe it or not, this is my first leather jacket! And I don't know why this outfit makes me wanna sing Lana Del Rey's song West Coast?!
I've always had a little something for tops and dresses with an open back, or that just makes a detail on the bra peek through.
Then I'm a denim girl...Love to dress up a cool pair of jeans with fierce heels when going out. Slim, boyfriend, bootcut - I just love them in every shape and form!

Photography by: Annika Lagerqvist

Jeans Roberto Cavalli

Shirt OneTeaspoon

Leather Jacket UNIF

Bra Stella Mccartney

Bracelet Raglady by Tara

Earrings Dyrberg/Kern

Nailpolish Essie "Romper Room"

tisdag, maj 20, 2014

Göteborgsvarvet 2014

Jag tror detta är vad man kallar en "runners high", för DEN känslan...Den går faktiskt inte att beskriva riktigt i ord.
Jag kunde inte haft ett bättre första Göteborgsvarv. Vädret, publiken, stämmningen och framförallt, min kropp svek mig aldrig under de 21 kilometrarna.

Jag kände en sådan skräckblandad förtjusning i lördags efter en vecka av nerver och orolig sömn...Men när jag kom till Slottskogsvallen och möttes utav folkfesten och min löparklubb Solvikingarna kände jag mig bara så glad och förväntansfull över att få vara en del av det! Av alla lopp jag sprungit tror jag detta är första gången jag verkligen hittade flowet hela vägen, och jag är stolt över mig själv att jag lyssnade på min kropp och att jag, till min egen förvåning, lyckades hitta den mentala styrkan att inte jämföra mig med andra löpare.

Sen kom jag på mig själv halv vägs in i banan att känna en stolthet över Göteborg jag inte upplevt tidigare - vilket fantastisk och välorganiserat arrangemang Varvet är! Och publiken...jag får lyckorysningar bara jag tänker på det. Det är så mäktigt och otroligt boostande att få det stödet, tack! Och tack till er ALLA som på ett eller annat sätt gör Göteborgsvarvet möjligt att genomföra. Utan er hade jag inte fått denna once in a lifetime upplevelse!